Någon gång ska vara den första och när Ivanna bara hade varit hos oss några veckor tyckte vi att det var dags för ett första möte med badkaret. (more…)

Man blir fort smutsig som valp. Det här badet föregicks av det enkla skälet att Ivanna sprang mot ett dike utan att titta framåt… Helt plötsligt så låg hon i sörjan och såg minst sagt förvånad ut. (more…)

Är det så här jag ska sitta, matte? (more…)

Så var det då dags för att hämta hem lilla Ivanna. Datumet var den 24:e oktober 2003 och vi den sista familjen som hämtade hem vår valp. Kvar Tystberga var bara mamma Demi, Ivanna och syrran Iyeliz (som Eva skulle behålla). Demi var nog både glad och ledsen att slippa sina valpar, antagligen mest lättad, det tär hårt på en tik att ha sju vilddjur hängande i tuttarna dygnet runt.
Väl hemma fann Ivanna sig snabbt till rätta, dock blev hon lite konfunderad när hon i en golvspegel såg sin spegelbild och trodde det var ett syskon. När hon sprang fram för att busa med “den andra hunden” sprang hon rakt in i spegeln… (more…)

Vårt andra besök skedde 4:e oktober 2003. Vid det tillfället var valparna mer vilda än tama… Precis som vid första mötet så lekte dem järnet för att sedan plötsligt slockna, skillnaden vara bara att de var starkare, tokigare och hade fått små sylvassa tänder. Dessutom anföll de i flock, så både det och de sylvassa tänderna fick oss att tänka på piraya attacker både en och två gånger.
(more…)

Den 20:e september 2003 åkte vi till Evergraces Kennel i Tystberga för att träffa Demis valpar för allra första gången. Vid det tillfället visste vi inte vilken av valparna som skulle bli vår, bara att det var en tik och allihop att var så söta som socker. Valpkullen bestod av brorsorna Ikaros och Izor samt systrarna Iyeliz, Isola, Iving, Iangila och förstås Ivanna. (more…)