Rhodesian ridgeback skall vara en välbalanserad, kraftfull, muskulös, rörlig och aktiv hund. Den skall ha symmetrisk helhet, kapacitet för stor uthållighet och tämligen stor snabbhet. Tonvikten skall vara; vig rörlighet, elegans och sundhet utan någon tendens mot massivitet. Rasens egenhet är ridgen (ryggens hårkam) vilken är formad av hår som växer i motsatt riktning mot den övriga pälsen. Ridgen är rasens adelsmärke. Den skall vara klart definierad, symmetrisk och avsmalna mot den punkt på ryggen, där höftbenen framträder. Den skall börja omedelbart bakom skuldrorna och fortsätta mot höftbenen. Ridgen får bara ha två kronor, vilka skall vara identiska och placerade mitt för varandra. Den nedre delen av kronan får inte sträcka sig längre än till en tredjedel av ridgens längd. Bredden på ridgen är i medeltal upptill 5 cm.

Läs hela rasstandarden hos SRRS

Rhodesian Ridgeback är den enda hundrasen som räknar Sydafrika som hemland. Aveln började i Kapkolonin i Sydafrika, och den ursprungliga standarden skrevs 1922 av F. R. Barnes i Bulawayo, Rhodesia (nuvarande Zimbabwe) och baserades på dalmatinerstandarden.

Rasen räknas som jakthund och i ursprungslandet sägs den ha använts förr vid lejonjakt genom att flera hundar ställde lejonet tills dess att jägaren fick skott på det.

Den huvudsakliga användningen av rasen i Sverige idag är sällskapshund och vakthund. Många används också inom jakt och de är duktiga spårhundar. Vissa hundar tränas i löpgrenar som tex lure coursing då de är mycket smidiga och uthålliga.

Rhodesian Ridgebacken är den enda hund som är framavlad speciellt för bushmarkerna i Afrika. Den är ovanligt muskulös och substansfull men ändå ett atletiskt och smidigt djur med en ljus till mörk vetefärgad päls som smälter in i vegetationen utan att synas. Med en framtoning likt ett lejon. Det är enkelt att tappa bort Ridgebacken ur din åsyn just i det höga djungelgräset för detta kamoflauge.

Framavlad ur den gamla Steek (prickig) och Vuilbaard (smutsigt skägg) så har de nuvarande Afrikanska Ridgebackarna mycket kvar av “de gamlas” sätt. Men kanske intressantast av allt, Ridgebacken bär fortfarande den unika hårridgen på ryggen, ett arv från de tuffa små Khoi-Khoi hundarna som blev avlade med de europeiska mastifferna och blodhundarna för att till sist ta fram Steek och Vuilbaarden.

Dessa stora hundar blev vakthundar på de isolerade farmerna, jaktkompis och försvarare av lägrena när boerna utökade gränserna norrut, in i Rhodesia.

Väl i Rhodesia blev det ett väl känt faktum att de ridgebärande hundarna var de effektivaste vakterna och likaledes jägare, med ett sinne och förmåga för att driva vilt och speciellt lejon. För detta kom man att likna Ridgebackarna med det mest magnifika av kattdjuren –lejonet. Smidig, kraftfull och orädd –öga mot öga med sitt byte.

Mankhöjd: Önskvärd mankhöjd för hanhund är 63-69 cm och för tik 61-66 cm.

Vikt: Vikten ligger på mellan 36,5 kilogram (hanhund) och 32 kilogram (tikar).

Rasstandarden tillåter två typer av pigment hos Rhodesian Ridgebacken. Den svartnosade och den levernosade. Den svarta färgen är dominerande gentemot leverpigmentet så ifall endera av föräldrarna bär på gener för svartnos och den andra föräldern bär gener för levernos är det vanligaste att valparna föds som svartnosar men dom bär ändå på levernosgener.

Fakta från svenska wikipedia